Det var en gang en trollkarl som Houdini och han bodde I staden New York I America. New York ar en av varldens allra storsta stader med valdigt hoga hus och massor med manniskor.
Houdini brukade roa folk med att lata sig lasas in I alla mojliga ouppbrytbara emballage for att I sista stund mirakulost komma ut ur sina bojor och triumferande sta och njuta av folkmassornas hyllning. Factum ar att manga ansag honom vara alldeles for hogfardig och alldeles for nonchalant. “Det kommer att bli hans olycka” sa de gamla trollkarlarna till varandra och en del t.o.m. hotte med naven at honom. Inte nar han sag pa forstass men bakom hans rygg. De var alla valdigt avgundsjuka pa Houdini och som val kannt ar sa kan avundsjukan ibland ta sig underliga uttryck. Men Houdini bara ryckte pa sina axlar dar han promenerade I sin svarta cape och sin svarta hoga hatt nar han tillfalligtvis motte nagon av dem. Han ansag inte deras uppfattning vara av nogot store varde. Houdini alskade sin public och han gjorde allt for att dom skulle ropa Bravo, Hurray och kasta blommor pa honom efter det at than hade avslutat sitt upptradande.
Houdini hade manga agodelar, han hade sa manga ting att han inte fick plats sjalv I sitt stora hus utan han hade blivit tvungen att bygga en liten bur pa garden for att ha en plats att stracka ut sina ben nar han nu och da behovde vila.
Han hade magiska giraffer, pyttesma elefanter, jattestora moss och en valdigt massa kattor. Alla var svarta forstass och alla sag precis likadana ut forutom en som hade en liten vit flack pa ena orat.
Houdini kallade den kitten for Snoflinga for att han pastod att en sadan maste ha fastnat pa orat nar kattungen foddes foddes och sedan blev kvar dar.
Vidare hade han minnst 1,000 vita kaniner som sprang runt omkring I huset och gjorde magiska trick. Var och en av dem hade sin egen svarta hatt som de bodde I forutom den allra minsta kaninen. Han hade fatt ena baktassen klamd nar han foddes och darfor haltade han en smula. Alla kaninerna hade egna namn men Houdini tyckte inte att den lilla kaninen behovde nagot namn eftersom han aldrig skulle behova upptrada pa en af Houdinis manga magiska shower. Den lilla kaninen var lika glad for det. Han och Snoflinga blevgenast basta vanner och de tillbringade dagarna I anda att leka kurragomma och andra lekar I det stora huset.
Ofta reste Houdini pa turne runt om I varlden och da tog han med sig alla sina kattor och alla sina kaniner och alla andra djur. Det var bara den allra aldsta giraffen som fick stanna kvar och vaka over hans hus och alla agodelarna som han hade samlat pa sig. Snoflinga och den lilla kaninen fick forstass inte folja med heller. Dom var lika glada I alla fall. Dom hade namligen upptackt att den gamla giraffe ofta tog sig en middagslur och da kunde dom bagge gora precis som dom ville och de gjorde de ocksa. Det var ingen hejd pa deras framfart. Dom tog sig knappast tid att ata eller att ga pa toaletten for dom skulle bara leka.
En dag borjade Houdini packa sina trollstavar och alla andra trolleri grejor. Han packade alla kaninerna och alla kattorna och alla andra djuren ocksa. Det sista han gjorde innan han laste dorren efter sig var att ge forhallnigsorder till den gamla Giraffen Gertrud om hur hon skulle skota om huset nar han var borta.
Snoflinga och den lilla kaninen bjev jatteglada nar Houdini hade rest sin vag. Nu skulled et till att lekas pa allvar. Alla nya lekar som dom hade funderat ut men inte vagat satta I spel var nu plotsligt mojliga. Dom fnissade och skrattade hela den dagen at alla busstreck som som skulle syssla med. Och de tgjorde dom ocksa med besked.
En dag sa tog dom alla Houdini’s manga bocker och byggde ett torn med en rutchkana pa ena sidan. Dom klattrade sedan upp pa toppen och sa satte de sig pa en mindre bok och lyfte upp ena parmen framfor dem och I ett huj akte dom slade nerfor boktornet. Dom var sa upptagna av den leken att dom market inte att den gamla giraffe hade vaknat och stod yrvaken I dorroppningen och gnuggade sig I ogonen for att forvissa sig om att den inte dromde.
VAD I alla varlden haller nI pa med skrek han nar han sag alla vardefulla boker kastade huller om buller och horde kattens och kaninen’s vilda tjut nar de rutchade nerfor boktornet . Innan han kunde hejda sig. sa sprang han med langa kliv fram till dem och med ett vral som kun de ha fatt alla djur I Africa’s storsta djungel att do av skrack ..
Han grep tag I kattens svans och I kaninen’s ena ora och slangde dem med en sadan kraft att det bara swishade om det rakt in I oppna spisen och langt upp I skorstenen for de sa kraftigt var kastet. Lite omtumlade klattrade de tva upp de sista fa tegelstenarna for att na upp til kanten och satte sig att pusta ut. Forundrade tittade de ut over de manga hustaken med skorstenar och tom tradgardar pa en del av de platta taken.
“tank, sa katten, vilken tur vi har som blev slangda anda upp hit, aldrig visste jag att varlden var sa har stor och intressant” Innan den lilla kaninen hade hunnit tanka efter vad han skulle saga om den oerhort stora varlden som han for forsta gange sag sa reste sig kitten,– “Kom” sa han till kaninen och borjade springa langs takasen.
Kaninen var fortfarande lite omtumlad efter den omilda behandlingen som han hade fatt av giraffe och gnuggade sitt varkande ora. “Vanta “ sa han till Snoflinga, vanta.” Men kattungen horde honom inte och med ett skutt hoppade han over till grannens hustak och forsvann snart ur sikte.
Den lilla kaninen satt alldeles stilla pa skorstens kanten och kande sig valdigt ensam och overgiven av sin van. Han tittade sig omkring och blev raddare och raddare for nu hade stora blasvart moln takt himlen och ett oerhort muller hordes nagonstans langt ifran. Ljusblixtar borjade korsa varandra och en av dem slog ner I askledaren med ett jattebrak sa hela huset skakade.
3
Den lilla kaninen var sa skarrad att han tom borjade grata dar han satt. Till sin bestortning sa sag han att han var svart som kitten Snoflinga och hur tararna gjorde langa vita rander pa hans brost nar de trillade ner. Buh huh u grat han och krop ihop till en liten, liten boll.
Till raga pa allt sa borjade det att regna. Regnet bara foll och foll och den lilla kaninen hade ingenstans att ta vagen. Takasen sag valdigt slipprig ut och taket sluttade brant ner mot kanten. Tillbaka ner till trollkarlens vaning vagade hans sig inte for han var overtygad om att giraffe skulle doda honom om han bara fick se skymten av hans ena ora.
Han satt alldeles stilla och snart hade regnet skoljt bort allt sot fran hans pals och han var vit igen, Men inte var han vit och fluffing som tidigare, nej han sag mer ut som kocken’s disktrasa. Hans pals hande I vata stripor och det droppade vatten fran alla kanter. Han storsta stolthet den lilla fluffiga svansen sag ut som en liten mask dar den dinglade fran hans vata bakdel. Oronen hade fallts ner mot benen och tom hans mustascher slokade. Oj Oj vilken jammer och vilket elande tankte han och beslot sig for att stanga sina ogon och kanske om han nop sig riktigt hart I ena framtassen sa skulle han vanka och upptacka att det hela bara hade varit en drom.
Nar solen krop upp over hustaket sa vaknade den lilla kaninen. Han blinkade och undrade var han var, hans pals hade torkat och hans lilla svans hade aterigen blivit en liten puffig boll. Han strackte pa sig och slickade sina mustascher och beslot sig for att ga och leta efter sin van den lilla svarta kattungen.
Han hoppade forsiktigt, forsiktigt over takasen och nar han kom till slutet av den sa sag han till sin forfaran att det var ett stort djup pa andra sidan. Nar han tittade ner sa sag han manga manniskor och bilar och en del cyklister. Ja ja det har kommer att bli lite svart tankte han, hur ska jag komma harifran.
Till hoger fanns ett annat hustak och till vanster annu ett men det som fangade hans blick var att pa den motsatta sidan fanns ochsa ett hus men det sag helt annorlunda ut. Taket var platt och det fans en liten tradgard mitt pa taket och tom ett litet appeltrad vaxste dar. Applen var det allra basta kaninen visste och bara tanken pa ett apple fick honom att dregla av iver.
Nu far jag allt tanka pa skarpen sa han till sig sjalv. Han tankte och han tankte och till slut kom han pa att han maste bli bra mycket storre for att kunna ta ett sa stort skutt som behovdes for att komma over till den andra sidan. Sagt och gjort, han satte igang att tanka sig storre och storre, han tankte sa att det knakade I bakbenen och sakta borjade han vaxa, han var ju trots allt en magisk kanin sa aven om uppgiften var stor sa var den inte ooverkomlig.
Nar han hade tankt fardigt sa var han stor som en liten hast och kunde utan vidare problem hoppa over till det platta taket mitt emot. Nar han landade med en duns sa tankte han sig genast tillbaka till sin vanliga storlek. Ursch det var en riktigt magisk upplevelse sa han till sig sjalv. Han tittade ner pa gatan nedanfor och fros av radsla over hur djupt nerd et var och – tanbk om han inte hade kunnat hoppa over da skulle han ligga darnere platt som en pannkaka.
4
Han hoppade raskt over till mitten av hustaket dar den lilla tradgarden fans och satte sig att mumsa pa ett nedfallet apple for han var sa rysligt hungrig. Nar han hade atit fardigt sa kurade han ihop sig och la sig att sova efter all anstrangning.
“Har har jag min lilla tradgard” hordes en rost. “Men ar det inte farligt att ha en tradgard uppe pa 21:a vaningen” sa en annan. “O nej da, min pappa anlade den nar han byggde huset och jag bara var en liten flicka. Han tyckte att jag skulle ha en plats att leka pa. Han tom planterade det stora apple tradet som Du ser dar borta” –
Kaninen som hade vaknat av rosterna hoppade forsiktigt bort till en liten soptunna som stod I ena hornet av tradgarden och gomde sig bakom den. “Men mamma lilla, jag tycker anda att Du ska flytta till alderdomshemmet eftersom du anda har fyllt 90 ar. Sa tonade rosterna bort och dorren in till vaningen stangdes.
Den lilla kaninen vantade en stund tills han var saker pa att allt var lungt och han kunde kanna sig trygg igen. Han borjade undersoka den lilla tradgarden. Han luktade pa alla blommorna och han rullade sig I graset och tom borjade nynna pa en liten sang . Han var sa lycklig och den enda onskan han hade var att hans van den lilla svarta kitten hade varit dar och kunnat dela hans lycka.Sa gick dagarna, en dag upptackte han att en liten skal med vattenblandad mjolk hade stallts pa ena sidan av den lilla grusgangen som gick till appeltradet.
Med fortjusning sa lappjade han I sig drycken och nar han var nastan fardig sa horde han en rost som sa. “Valkommen till min lilla tradgard. Jag har suttit och tittat pa dig I ett par dagar och jag vill garna att vi tva ska bli riktigt goda vanner” Han vande sig om at det hall som rosten kom ifran och da sag han en liten gumma som satt och gungade sakta I en gungstol som stod alldeles bredvid dorren.
Han satte sig forsiktigt upp pa sina bakben och sniffade I luften. Den enda vittringen som han kande var helt ofarlig och utan radsla borjade han sakta hoppa fram till gumman. Han stannade dock pa ett par meters avstand bara for att vara saker ifall han hade tagit mist pa vanligheten.
“Jag har lite annat gott till dig ocksa ifall Du ar hungrig” sa gumman och holl fram ett litet fat med sma morotsbitar och lite salad och spenatsblad. Ka ninen narmade sig forsiktigt och nar hon hade satt ner fatet sa smakade han pa godsakerna. Oj oj vad himelskt gott det var. Han mumsade I sig allt vad som fanns och satt sig att tvatta sina mustascher. “Jag heter Emilia och jag ska kalla dig for Kalle efter en liten kanin som jag hade nar jag var en liten flicka och vi hade just flyttat upp till takvaningen.”
Kaninen satt och funderade pa vad hon sa. Han hade aldrig I hela sitt liv trot att han skulle fa ett namn. Alla andra kaniner hade fatt namn av Houdini men han hade aldrig fatt uppleva den aran. Fylld av lycka hoppade han fram till den lilla gumman och snusade forsiktigt pa hennes ben. Hon fnittrade till och log med hela ansiktet nar hon klappade honom pa ryggen.
Han suckade djupt och kande hur varmen fran hans hjarta spred sig I hela hans kropp och han beslot sig for att stanna hos den lilla gumman.
Fran den stunden sa tillbringade Kalle kanin och den lilla gumman Emilia manga timmar tillsammans. Hon berattade for honom om hur det var nar hon var liten och om hur det blev nar hon vaxte upp och blev vuxen.
Hon gifte sig och fick 2 barn, en flicka och en pojke. Hon fick tarar I ogonen nar hon berattade for Kalle kanin om hur hennes son dog I kriget och hur hon hade snyftat I veckor efter hans begravning nar allt hon hade efter honom var en noga hopviken flagga och ett par medaljer.
Men sa torkade hon sina tarar och berattade som sin dotter Sofi som bodde ett par kvarter bort och som ibland tog sig tid att komma och halsa pa henne. Sofi arbetar pa ett stort kontor och hon har en mycket hogt uppsatt position sa honk an inte komma och besoka mig sa ofta, forklarade hon for Kalle kanin. Det enda sorgesamma var att Sofi hade aldrig tagit sig tid att gifta sig och fa nagra barn sa den lilla gumman Emilia hade aldrig blivit en mormor.
Da hoppade Kalle kanin rakt upp I hennes famn och tryckte sig tatt intill hennes brost. Hon smekte honom sakta over hans langa oron och sa sedan “Men nu har jag ju fatt dig att skota om sad et hela jamnar nog ut sig”
Veckorna gick och det blev host, alla loven I appeltradet foll till marken och det blaste kallt och regnade mest varje dag. Den lilla gumman som hade gjort iordning en liten bur med tak utan for dorren alldeles bredvid gungstolen sa en dag; “Na nu ar det dags att du flyttar in till mig” och sa lyfte hon in buren och satte den I koket. Hon gjorde ocksa iordning en liten lada med sand som hon placerade I sitt badrum sa att Kalle kanin kunde ga dit nar han behovde.
Kalle kanin inspecterade sina nya domaner med intresse. Koket var stort och soligt. En spis och manga skap och lador och ett kylskap fanns pa ena vaggen. Pa den andra sa hangde en stor klocka och ett par tavlor over ett litet matbord med 3 stolar. Mitt emot var det en dorr in till vardagsrummet och mellan den och kylskapet hade hon placerat hans bur. Kalle kanin gjorde sig snabbt hemmastadd.
Han var sa glad och lycklig nar han halsade pa den lilla gumman varje morgon nar hon kom in och gjorde I ordning sitt morgonkaffe och sin smorgas. Sa gick dagarna och veckorna och hosten forsvann och vintern tackte hela tradgarden I ett vitt tacke.
En dag sa horde han en obekant rost I tamburen; “Vanta lite lilla mamma jag tror att jag glomde bort att satta pengar I parkeringsmataren, jag ar strax tillbaka” Gumman kom snabbt in och lyfte upp Kalle kanin’s bur och sa at honom att komma med. Ut pa altanen satte hon den och hon han precis slanga en filt over den hon horde stampande I tamburen.
“Fy vad har luktar instagt och en underlig lukt som jag aldrig har kannt forut. Har du glomt nagon mat nagonstans som ligger och ruttnar. Ursch och sa flakte hon upp dorren till altanen. Brrrr vad kallt sa hon och gick att satta pa sig sin kappa som hon hade hangt I hallen.
Gumman for kvickt in I badrummet och hamtade kaninen’s lilla lada och hivade ut den genom dorren till tradgarden. Sedan stod hon belaten med sin kvicktankthet med handerna knappta pa magen och vantade pa dottern’s fortsatta tirader.
“ Har du tankt over var jag sa om alderdomshemmet” fragade kvinnan. Innan den lilla gumman hann svara sa fortsatte hon; “Men nu ska du veta att jag har bestallt tid for Doctor Brown att komma hit och undersoka dig for jag ar forvissad om att du lider av dementia och en stor del senilitet. Du vet val att jag bara vill ditt basta” sa hon med lite mjukare rost nar hon sag att den lilla gumman hade fatt tarar I ogonen.
“Jag har klarat mig sjalv I snart 40 ar och jag har mat och mjolk levererat en gang I veckan fran mataffaren. Har vill jag bo tills dess min tid ar inne och du kan sanda hit Dr Brown sa att jag far forklara for honom vad jag vill. Hade din far levat sa skulle han minsan ha talat om for dig att aven om man ar gamal sa har man ratt att bo och leva dar man vill. Jag vill inte diskutera denna sak langre. Nu satter vi pa kaffe sa att vi far pratas vid, de tar sa lange sedan du var pa besok
“Snalla mamma jag skulle sa garna vilja stanna men Du vet hur det ar. Jag maste pa foreningsmote och jag ar redan sen” “Du har aldrig tid med mig numera” sa gumman nar hon kramade dotterns till adjo. “Jag lovar att nasta gang sa ska jag stanna och da ska vi titta pa gamla fotografier och prata om hur det var forr I tiden” sa dottern nar hon stormade ut genom dorren.
Den lilla gumman suckade tungt nar hon gick for att hamta in Kalle kanin’s bur. Kalle kanin hade haft det riktig skont I buren aven om det blev lite kallt pa botten eftersom den stod I snon. Nar sandladan stod pa plats I badrummet och Kalle kanin’s bur vid kylskapet I koket sa lagade gumman till en kopp kaffe och satte sig att dricka den vid koksbordet.
“Ja du lilla Kalle kanin” sa hon, “hur ska det bli for dig om Dr Brown skriver pa ett intyg att jag inte far lov att bo ensam langre, vem ska da till dig. Jag maste forsoka att fordroja besoket atminstone tills varen ar har igen och Du kan bo ute I tradgarden och ata gras och applen” Kalle kanin lyssnade uppmarksamt till hennes ord och borjade genast tanka ut en plan som skulle losa problemet.
Hostens alla farger forsvann sakta men sakert I hostvindarnas brakiga framfart. Snart lag hela stan ode inte ett enda blad fanns att se forutom dom som aldrig andrar farg utan forblir grona are tom forstass. December manad inleddes med en liktig snowstorm.
Den lilla kaninen och den lilla gumman stod I fonstret och sag ut over tradgarden som var helt takt av ett tjockt lager fluffing sno. Nar det slutade snoa och vinden mojnade sa gick dom ut. Gumman hade tagit pa sig sin tjocka ylleshal som var gul och rod randig. Den lilla kaninen hade ju redan sin pals sa han gick det ingennod pa.
7
Han hoppade upp och ner I snon, han borrade ner sitt huvud och kastade sedan upp ett moln av sno nar han forsade fram I tradgarden. Gumman tittade forskande pa himlen och sa “jag tror att det ar dags att jag borja forbereda var jul och sa gick hon in I vaningen.
Hon tog forsiktigt ned den lilla plastgranen som fanns hogst upp I garderoben. Hon plockade fram ladan med alla juldekorationerna och hon tog forsiktigt fram en gamal adventstjarna som hon blaste dammet av I sma pustar. Snart sa var hemmet dekorerat och fardigt for julen
Den lilla kaninen satt och tittade lange pa stjarnan och undrade for sig sjalv vad den var bra for. Han forstod att julgranen med alla farggranna bollar och glitter band var en decoration men varfor hanga upp en strjarna med en lampa i. Gumman som sag hans dilemma sa “ Davids stjarnan inleder advent som sultan I Juldagen. Advent betyder vantan och jag vill garna att alla dar ute ska veta att vi vantar pa julen”.
Hm tankte kaninen men han belsot sig for att vanta och se. En morgon sa tande gumman alla ljusen I sin ljusstake och kladde sig exra fin med basta klanningen pa. Hon borstade den lilla kaninens pals sa att den blanket innan dom satte sig till bords for att ata frukost. “I dag ar det jul och over hela varlden sa firar folk jul och ger varandra sma presenter” sa hon och overrackte ett litet paket till den lilla kaninen.
Nar han oppnade det sa sag han att det var ett fint rott laderhalsband med stjarnor pa. Gumman satte det runt hans hals och gav honom en liten spegel sa han kunde se hur fin han var. “ Jag gillar det har med jul” sa kaninen nar han belatet tittade pa sig sjalv. Tack snalla lilla gumman” och sa gav han henne en kanin-puss mitt pa hennes nasa.
Nar varen kom och vindrana blev lite varmare sa tillbringade kaninen allt mera tid ute I tradgarden. Han foljde noga hur alla blommorna forst stack upp sina sma blad och sedan vaxte upp tills dess dom blev storre an han sjalv. Han tittade pa apple tradet vars grenar hade fatt stora feta knoppar och han undrade om det skulle bli manga applen dar senare.
En dag gick han fram till kanten dar han hade hoppat over fran det stora morka huset mittemot dar trollkarlen Houdini bodde. Det sag valdigt dystert ut och langst uppe pa skorstenen sa satt det en stor kraka som tittade pa honom och sa “Jassa minsann det ar till att vara ute och promenera I dag” “Jag brukade bo I det dar huset” ropade kaninen tillbaka. Jag rymde tillsammans med en liten svart katt som heter Snoflinga, men han sprang ifran mig och jag har inte sett honom sedan dess”.
“Men det har jag” svarade krakan. “han brukar komma forbi har ibland och han har faktiskt fragat mig om jag har sett en liten svart kanin med vita rander” – “Det maste vara mig han menar ropade kaninen glatt, for jag var ju svart av sot nar vi hade klattrat uppgenom skorstenen och nar det regnade sa fick jag vita rander”
“Nar jag ser honom nasta gang ska jag beratta for honom var du bor” sa krakan innan hon flog bort.
8
Efter den dagen sa gick den lilla kaninen varje dag bort till kanten av taket och tittade efter sin gamla van. Han undrade vad som hade hant honom och hoppades att en gang kunna traffa honom och fa reda pa hans aventyr.
En dag kom Dr Brown pa besok. Han hangde av sig sin rock I hallen och oppnade sin vaska och bad den lilla gumman att hon skulle lagga sig ner pa sangen sa att han kunde undersoka henne. Kaninen som under vintern hade gatt och funderat pa hur han skulle kunna ingripa fick plotsligt en ide nar han sag att doktorn tog pa sig sina glasogon.
Han satte igang att blasa sa kraftigt som han kunde tills dess att doktorns glasogon immade igen. “Ja Du Emilia, du ser ju riktigt ung ut sa doktorn nar ha n tittade pa den lilla gumman och klamde pa henner armar och ben innan han tog hennes puls. Han lyssnade pa hennes hjarta med sitt stetoskop och tittade I hennes oron med sitt lilla instrument, sedan stack han en pinne ner I hennes hals och tittade dar med. Ja, jag ser da inte en enda sak som tyder pa att du ar I behov av att komma pa alderdoms hemmet sa han.
Sedan fragade han henne ett par fragor om datum etc och bad henne rakna baklanges fran 100 till 85 och det klarade gumman av utan problem. Inga tecken till dementia har heller sa doktorn for sig sjalv medan han skrev I sin bok. Du ar frisk och stark och jag ser inga problem med att du bor for dig sjalv sa han nar han stangde sin vaska.
Hela tiden hade den lilla kaninen blast pa hans glasogon sa att imman skulle sitta kvar. Ja jag far val ga da, sa doktorn, jag skickar en rakning nasta vecka , och sa stangde han dorren efter sig med en duns. Gumman hoppade upp och kramade om den lilla kaninen. Du var mig en lurig liten rackare som immade ner hans glasogon men tack ska du ha min lilla van.
Kort darefter kom den lilla gummans dotter pa ett av sina korta besok. “Jag forstar inte varfor Dr Brown inte skrev pa ett intyg om din dementia och din hoga alder” sa hon med upprord rost. “Jag som hade redan ringt till en fastighets maklare for att pa den har vaningen pris satt” Nu maste jag ringa aterbud.
Hon stannade bara nagra minuter och satte sig inte ens ned under besoket. Ja ja suckade den lilla gumman “Sofi har alltid haft brottom med att dra slutsatser och inte alltid overvagt alla faktorer innan hon fattar sina beslut”
Den lilla kaninen var jatte glad. Han och gumman arbetade varje dag I den lilla tradgarden, det var alltid nagot som skulle goras. Det var en lycklig tid for dem bagge. Kaninen tog sig dock tid att varje dag ga och titta efter sin van, Snoflinga, ifall han skulle dyka upp. Men ingen katt syntes till. Han hade inte get upp hoppet men han kande att han kanske aldrig mer skulle fa se sin van och det gjorde honom lite nedstamd.
En morgon nar han kom ut for att kolla hur langt applena hade hunnit sa sag han att en kraka satt uppe I toppen av tradet. “Tjenamoss, sa krakan. “Jag har stora nyheter att tala om.
9
Jag har kunnat utrona med hjalp av ett par fagel kamrater att din van den svarta kitten med en vit flack pa orat finns nere hos trollkarlen.
Men han ar inte rattvist behandlad. Han far inte vara med dom andra kattorna utan han maste bo I koket och han maste arbeta hela tiden och han har knappast tid att ata mat och ga pa toaletten.
Jag talade med honom I forgar och berattade hur Du hard et och da blev han sa glad. Trollkarlen Houdini hade fatt syn pa honom for ett par mander sedan och kande igen honom pa hans vita flack pa orat. Han hade genast tagit honom och slangde in honom I koket sa at than skulle kunna gora nagon nytta med att torka all disk.
Du ma tro att det blir mycket disk nar alla djuren har atit frukost. For att inte tala om lunch och middag. Ja ja, sa kan det ga, sa kan det ga, sa krakan nar han flog ivag.
Kaninen blev alldeles bistort nar han horde vad som hade hant hans van. Oj oj hur skulle han nu kunna hjalpa honom. Han fick allt ta sig en rejal funderare pa saken. Fran den stunden sa slutade han nastan att ata for att ha tid till ordentligt med funderingar. Han kom visserligen fram till en plan. Men hush an skulle genomfora den det var en svarare not att knappa.
Hans plan var att han skulle ta sig in I trollkarens hus och radda sin van och ta honom med till den lilla gummans vaning. Hon skulle alldeles sakert ha rum for en liten svart katt. Det skulle han allt gora. Men hur skulle detaljerna arbetas fram.
Han funderade och funderade. Han forkastade den ena tokiga losningen efter den andra och fortsatte att fundera. Ibland var han nara att ge upp hela ide’n sa svart sag de tut att vara.
En dag lag han sin vana trogen stilla pa altanen och tittade forstrott pa den lilla gumman som satt och virkade pa sin gungstol. Han tittade pa monstret av maskor och sa plotsligt skrek han till.
Gumman blev sa radd att hon tappade sin virkkrop och garnnystan pa en gang, huh sa hon och gick in for att satta pa kaffe, som hon alltid gjorde nar hon blev glad eller upprord.
Den lilla kaninen tog upp virkkroken och garnnystanet och satte sig att studera hur man gjorde maskor. Snart hade han fatt grepp pa det hela, han var ju trots allt en magisk kanin sa det var ju inte att undra pa att han kunde lara sig att virka.
Han bet av garnandan och borjade virka som besatt, han virkade hela dagen och hela nasta dag och nasta dag och till slut hade han virkat en jattelang halsduk, men han var inte pa langa vagar nar klar. Forst ett par veckor senare nar han hade gjort slut pa allt garn som gumman aged sa slutande han att virka.
Han matte noga upp sin langa halsduk. “37 yards” det bor racka sa han och sa rullade han upp halsduken till en rule och satte den bakom appeltradet. Nu var det bara att sitta och avvakta ett lampligt tillfalle for sitt uppdrag.
10
Han tittade och tittade pa gatan och han kunde se porten till trollkarlens hus och han kunde se hur folk gick ut och in. Han visste att trollkaren for ofta pa turne sa all han behovde gora var att vanta.
En dag sa rullad 15 stora lastbilar fram och parkerade sig framfor huset. Manga barare bar burar och ladon och fyllde alla bilarna. Sist kom trollkaren Houdin ut och tog fram sin stora nyckel och laste dorren med dubbla las och satte sig I den forsta lastbilen.
Den lilla kaninens hjarta bankade av upphetsning. Nar han hade forvissat sig om att alla bilarna hade akt sin vag sprang han bort och plockade upp sin virkade halsduk och nkot fast den I sitt halsband
Han stod lange vid kanten och tankte och tankte och tankte tills des att han blev stor som en hast och sa hoppade han over till taket pa trollkarens hus med ett enda jatte skutt.Han gav sig knappt tid att bli liten igen innan han hoppade upp pa skorstenen och noga satte fast ena anden av halsduken pa nagra stora spikar som sotarna brukade fasta sina redskap pa.
Darapa slappte han ner rullen en liten bit I tagen och nar han kande att den andra andan hade tagit mark sa borjade han forsiktigt klattra ner pa halsduken. Ursch vad det var morkt och sotigt. Langt dar nere sa sag han trollkarlens spishall med nagra kvarglomda kolbitar pa.
Nar han kommit ner till botten av skorstenen sa satte han sig att pusta ut. Ingen syntes till och forsiktigt tassade han ut I hallen som var lang och mork. Han kunde hora den gamla giraffen’s snarkningar och han forstatte forsiktigt ut till koket.
Dar I ett horn lag en stor svart katt med en vit snoflinga pa ena orat. Han lag pa en smutsig, trasig gammal potaits sack som sag ut att ga I bitar wilket ogonblick som hellst.
Snoflinga vaknade till nar han fick se kaninen. “ar det varkligen Du min van sa han, akta dig sa att inte trollkarlen far tag pa dig for du ska veta att han blev valdigt arg pa mig nar han fick reda pa att vi hade gjort ett boktorn av alla hans gamla bocker. Som straff for det sa maste jag arbeta har I koket. Jag ar sa slut, sa slut gaspade han och lade sig tillratta.
“Upp med dig sa kaninen, jag har en stege I skorstenen och om vi skyndar oss sa hinner vi klattra upp innan giraffen vaknar. Jag har kommit for att ta dig med mig till mitt paradis. Skynda dig nu och kom.
Katten gick genast med pa forslaget och forsiktigt smog dom sig genom hallen och hoppade upp I den oppna spisen.Snoflinga klattrade ivrigt forst och kaninen kom starax efter. Nar dom kommit upp pa kanten sa horde dom hur giraffen ropade pa kitten att den skulle komma med hans fotbad med en gang annars sa skulle han fa se pa annat.
“Ha ha fotbad far du gora sjalv “ sa Snoflinga glatt medan kaninen rullade upp halsduken och satte fast den vid sitt halsband. “Kom med mig nu sa han och hoppade fram till kanten”
Katten foljde efter och nar han sag att kaninen borjade vaxa sa blev han lite radd. “Var inte radd, klattra bara upp pa min rygg och hall fast dig I mitt halsband med bagge framtassarna” .
11
I ett huj hoppade han sa med katten pa sin rygg over till andra sidan. Nar katten sag at than blev liten igen sa morskade han upp sig och forsokte att laztsas so mom han aldrig hade gjort nagot annan I hela sitt liv an att ha ridit och hoppat over hustak pa kaniner som var sotra som hasta
“lat mig bara fa ta ett litet bad I fiskdammen sa kaninen, om min lilla gumma far se mig alldeles svart och smutsig sa skrammer jag kanske livet ur henne. Vi far prata sedan.
Snoflinga ansag sig inte behova nagot bad, den bara satte sig att slicka sin pals ren pa kattors vis och var fardig med sin toalett nar kaninen hoppade fram och skakade av sig vattnet sa att det flog runt omkring.
“Har bor jag tillsammans med en liten gumma som heter Emilia, sa kaninen, kom sa ska du fa traffa henne. Hon ar jattesnall och jag tanker stanna hos henne sa lange hon lever och hjalpa henne, Du ska veta att hon har en valdigt otacksam dotter som bara vill slapa ivag henne till ett alderdomshem.
Han bankade forsiktigt pa dorren och den lilla gumman kom ut. “Nej men ser man pa, har du fatt en liten van och sa bojde hon sig ner och klappade katten. Katten krokte pa sin rygg och strackte upp sin svans rakt upp I luften som tecken pa att hon accepterade vanskapen.
Kom in vetja sa att jag far ge Dig lite mat for Du ser valdigt mager och sliten ut. Lilla stackare sa hon och lyfte upp Snoflinga och tog henne med in I koket och satte fram ett fat med kottfars pa och ett annat med graddmjolk.
Nar katten hade atit sig matt och rullat ihop sig I den lilla gummans kan sa borjade hon spinna en lang sang om lycka, solsken, tur och en smula karlek.
Sa sa gumman, ja nu ar min lycka fullstandig, jag har bade en katt och en kanin sa nu behaver jag inte vara ensam igen.
SLUT
No comments:
Post a Comment